Blev tipsad om en året runt öppen campingplats med många helgcampare och trevligt socialt liv. Ånnaboda CC låg högt upp, ca 270 m.ö.h, i fantastisk bergslagsnatur. Sista sträckan från Garphyttan (låter exotiskt!) upp till campingen i Kilsbergen bildade vägen en brant stigning så det slog lock för öronen gång på gång. Ändå brukar jag inte vara känslig för det. En bit innan Garphyttan är man på en nivå bara ca 40 m.ö.h

I Bergslagen i Närke, uppe på Kilsbergen, finns både fin natur och mycket kulturhistoria, vilket man kan läsa om på Ekopark Kilsbergen´s hemsida. Här finns även mycket spår och leder bl.a. Bergslagsleden.

Vädret var lovat mycket sol men blev blåsigt och regnigt hela helgen. Tog det lungt på lördagen och strosade runt lite i näromgivningarna och mötte lite trevligt folk. På lördagsnatten blåste det väldigt kraftig så det kändes som husvagnen hoppade jämfota i vindbyarna...

På söndagen gick jag en sträcka på Bergslagsleden, i blöta regn och blåst samt några få plusgrader. Men med bra kläder och vattentäta vandrarkängor blev det en underbart avkopplande tur, trots att leden bitvis mer påminde om en bäck. Jag bara struntade i att jag hade kraftig huvudvärk, mådde illa och kändes helkasst i kroppen pga överansträngd av bilkörningen hit - det man inte kan påverka är bara att ignorera, så får man trevligt ändå.

Vandringsturen avslutade jag på friluftsgården intill campingen med en jättefin Afternoon Tea Buffe, som smakade härligt när man kom in från kylan till fin miljö med tänd brasa i öppna spisen i rummet!

Egentlig mådde jag inte tillräckligt bra för turen, men kände behov av att komma bort från lägenheten och att få trevlig social stimulans! Antingen har jag ett längre skov av mina skador eller så håller jag på att slappna av efter många tuffa år (vilket jag hoppas på). Så tog det lugn och bodde tre nätter på campingen och en natt i skogen på väg hem.

Kilsbergen var en härligt positiv överraskning med vild mysig natur, sin bergslagshistorik och Ekoparken. Här går den biologiska norrlandsgränsen, vilket kändes då mycket i naturen påminde mig om norra Dalarna. Härligt att ha så förhållandevis nära till "norrländsk" vild natur! Kilsbergen ugör även en stor vattendelare i landskapet.
Se även "Limes norrlandicus i Sverige", där det beskriv så spännande gräns detta område är både ur natur och kultur synpunkt! Bl.a. gräns för: ekens utbredning, runinskrifter, medeltida städer, fäbodrift och taigan!

Hemvägen delade jag upp i två etapper, med en övernatting i skogen nära gränsen mellan Närke och Östergötland. Letade mig in på små grusvägar och kom in på en vacker enslig väg där jag fann en bra nattplats. Här hördes inte ett ljud av civilisationen men syntes desto fler spår av vilda djur. På morgonen stog jag stilla ute och bara insöp den härliga doften av höstfuktig skog, då en STOR hjort (Dovhjort?) hoppade ur skogen 50m bort och vi stog och tittade på varandra en lång stund. Men så fort jag försökte lyfta upp handen med kameran så var hjorten borta med ett snabbt språng in i skogen igen. Men en härligt mäktig känsla att stå öga mot öga med så stor hjort så pass nära! Var 0°C på natten här och så där härligt höstfriskt som det bara kan vara ute i skogen! Mår bara så bra ute i öde skog så här! Men skulle nog bli Skogstokig av att bo där! Så bra med husvagn att kunna komma ut ibland!